Lite roar små

Hittade den här serien på en blogg som har samma titel som min (och jag som trodde att jag var originell...) Kan nog instämma till viss del i budskapet faktiskt.

Färger

Jag älskar färger. Färger jag gillar bäst just nu är: lila, gul, grön och röd. Förut var rosa en (s)kär favorit. Det är den fortfarande, men främst i inredningssammanhang. Förra sommaren tyckte jag dock att det blev för mycket rosa/rött i lägenheten så jag bytte ut mina sirisröda gardiner till gröna istället. Grönt är skönt. Det är dessutom en ganska glad och uppmuntrande färg. Att jag tycker om färger märks även i min klädkammare. I klädsammanhang är favoriterna just nu en lila kofta med en gul top under plus mina nyinförskaffade svarta byxor (superduperbekväma). En annan favorit är min röda kofta. Den blev emellertid väldigt dålig på bild och fick därmed inte vara med på ett hörn.

Svullar-helg

I helgen har jag stiftat en ny bekantskap. Säger man så? Ja, vi säger det. Hur som helst, jag träffade min nya bekant på busshållplatsen i fredags. I ovädret. Började prata. Insåg att vi är grannar. Jag ser hennes lägenhet från mitt köksfönster. Vi kan vinka till varandra! Vi träffades i söndags. Det är så trevligt med en ny kompis i närheten. Det har blivit mycket svull i helgen. Och på grund av min återkommande förkylning har jag inte tränat på en vecka.

Fredags- och lördagssvull:

Jag har även roat mig med att försöka ta kort på mig själv och kameran. Det gick mindre bra… Trots förkylning, tvingade jag mig på söndagen ut på en vinterprommis i det vackra vädret.

Flower power

När jag fyllde år fick jag en ros av min mor. Den står fortfarande och ser ut ungefär så här. Det tycker jag är rätt otroligt med tanke på att jag fyllde år för två veckor sedan. Något annat som är ännu mer otroligt är att jag har lyckats få min orkidé att blomma ut. Min orkidé fick jag av kloka D när jag fyllde år förra året. Då blommade den jättevackert, vilket den även gör nu. Jag är glad att jag lyckats vårda den så bra. I år har den fler knopp än förra året och jag ser det som ett tecken på att vår vänskap bara blir bättre och bättre. Jag fick nämligen en blomma av en annan vän en gång. Den vissnade på en dag. Samma dag hade vi en dispyt och sedan dess har vi inte umgåtts. Det såg jag verkligen som ett tecken.



Visst är den fin? Min älskade blomma. Kolla in alla knopp. Sju små blommor kommer det att bli! Visst är det trevligt med blommor, reella som bildliga. Titta bara på detta urval av diverse "blommor" som finns i min lägenhet:





Tyg med blommor ovanför sängen, kudde med blomma, tyg med blommor ovanför soffan, kudde med blommor


Blommor ovanför diskbänken, lampa med blommor

På tal om smycken

Igår kväll blev jag så sugen på att göra ett svart halsband. Har velat ha ett ganska länge, men inte hittat något bra. Då kom jag på att jag köpte ett halsband i Turkiet som inte var så där underbart snyggt, men jag gillade pärlorna. Jag ÄLSKAR svarta pärlor. Jag ville ha ett halsband som inte var så långt, utan ganska diskret, fast ändå fint. Så här blev resultatet (är inte supernöjd, men ganska).

På tal om smycken, här är några av de örhängen som jag har gjort (+ halsbandet som ni redan har sett). Gissa vilka som är mina favoriter? Självklart de stora svarta :) Jag har fortfarande inte släppt min plan på att göra ett halsband av de där knapparna jag köpte för en tid sedan. Men jag behöver som sagt en borr för att lyckas med det projektet. Sedan behöver jag fler knappar också, alternativt svarta, runda och platta pärlor (runda pärlor skulle nog också bli bra, eventuellt). Nu när jag tänker efter skulle det kanske passa med röda pärlor också. Knapparna har ju röda prickar på sig. Ja, det tål att funderas på. Planen är att borra hål på sidorna i knapparna för att sedan länka ihop dem med runda små silverringar. Jag tror det kan bli fint. Knapparna hålls hemliga tills halsbandet är klart. De är för underbara för att visas här ännu. Vem vet, det kanske inte ens blir något halsband. Nu börjar tankarna flyga iväg åt helt andra håll nämligen. Kanske sy fast dem på en väska eller ett klädesplagg. De känner sig nog mer hemma i ett sådant sammanhang, eller vad tror ni?

Vad vill jag???

Igår upplevde jag månadens, kanske årets, längsta dag. Jag var nämligen på snabbvisit i Trollhättan. På intervju för ett jobb, som jag känner att jag kanske inte vill ha längre. Och det här är alltså ett jobb som jag har känt att jag vill ha så mycket att det i princip har känts som på liv och död om jag inte skulle ha gått vidare på intervjuerna. Igår var jag alltså på min tredje intervju. Tidigare har jag bara haft telefonintervjuer (ja, jag gick faktiskt vidare på den där engelska telefonintervjun - otroligt, men sant). Och nu känns det som att det kvittar. Jag blev jättebesviken. Det kändes inte alls som jag hade förväntat mig att det skulle kännas. Jag vet inte vad min plötsliga vändning beror på. Kanske att jag var förkyld (som vanligt när jag ska ha viktiga möten som avgör min framtiden), fick mens (hade inget skydd - fick använda toapapper - kände mig fruktansvärt ofräsch), kände mig dåligt bemött, otrygg, längtade hem. Att jag längtade hem är inte särskilt bra. Om jag längtar hem efter en dag borta i SVERIGE, hur mycket kommer jag då inte att längta hem om jag ska flytta till Spanien? Näe, det här är ingen bra idé. Jag är nog inte så målmedveten som jag trodde att jag var. Om man är målmedveten vet man väl vad man vill och jag har som vanligt ingen aning.

Gamm-söt-cykeln

Jag och gamm-cykeln kommer mycket bättre överens nu. Den bråkar mindre och jag har faktiskt börjat tycka om den. Nästan lika mycket som min röda (som förresten fortfarande är trasig). Häromdagen pratade vi på jobbet om cykellysen. Då kom jag på att gamm-cykeln inte har något lyse, varken fram eller bak, och inte heller några reflexer. Därför har jag nu införskaffat både lyse, reflexer plus en bonuspresent till cykeln, nämligen en cykelkorg! Så nu borde den vara glad. Reflexerna har jag dock inte lyckats få fast än, man måste skruva och hålla på. Den uppgiften överlämnar jag till någon tekniskt kunnig (även fast det sägs att det inte är så svårt).

Före- och efterbild:

Visst är den en sötis?

Tack M! Nu slapp jag bli cykel-lös! Kramen

Parentes: Bilderna är inte tagna idag. De är tagna innan det otrevliga vädret kom, då det var soligt och vackert. Nu är det bara snöblandat slask. Urga.

Den goda människan

Imorse gjorde jag en god gärning. Jag begav mig iväg till blodcentralen och lämnade några droppar blod. Numera är jag dessutom så god att jag skänker pengarna till barncancerfonden. Det ska dock tilläggas att jag cyklade i uppförsbacke och nästan snöstorm (med min sega cykel) upp till sjukhuset. Men det var det värt. Nu känner mig som en supergod och bra människa.

Min lediga dag

Igår var jag ledig. Jag började dagen med en höstpromenad i det vackra,
men KALLA, vädret.

Sedan tog jag bussen en bit utanför staden för att behandla mina fötter för andra gången i höst, så kallad fotvård (har lite problem med fötterna om man säger så).

Efter fotvården blev det lite shopping och lunch med T. Efter lunchen var det latte-dags med T nr 2. Mycket god och norrländsk latte (latte med hjortronsmak). T tog något te-inspirerat. Latte med tesmak, går det? Ja, något sådant var det i alla fall.

Efter en mycket trevlig dag kom jag till slut hem (home sweet home) och då satte jag igång att pyssla. Blev så inspirerad av C att jag blev tvungen att göra lite kylskåpsmagneter.

Superfräsching

Idag är jag, till skillnad från igår, en superfräsching i håret. Jag känner mig även på ganska bra humör tack vare ett väldigt upplyftande samtal igår eftermiddag. Min magkänsla säger något positivt, men jag vågar inte tro på den än, med rädsla för att bli såååå besviken om det inte går vägen. Men håll tummarna för mig (även om ni inte vet vad det gäller)!

Bad hair day

Ja, det kan man verkligen säga. Mitt hår ser för täääskigt ut. Inte bara håret utan hela jag ser ut som en trött och sliten sopkvast, som har sopat alldeles för mycket. Finnar har också ploppat upp, väl synliga på kinderna. En på varje kind. Hur skumt ser inte det ut? Håret är emellertid värst. Det är FETT. Så fett att man skulle kunna använda det som smör på mackan. Det mörka i min hårbotten lyser i genom den gulaktiga blekningen (som annars brukar vara någolunda guld/vit och glänsande). Jag har noll existerande frisyr. Håret ligger slickat längs ansiktet. Platt som en pannkaka i stekpannan, stekandes i för mycket fett. Uuuäää. Jag hade i för sig kunnat tvätta håret i morse, men det såg inte alltför hemskt ut, och eftersom jag ändå ska träna ikväll plus sitta i en bunker (där man träffar noll människor) så tänkte jag att det får vara. Jag tvättar det efter träningen istället. Så nu får jag sitta här och känna mig ful i mitt feta hår.

Saker som jag tycker om

Från min lägenhet:

Julstjärnan (som får stå framme året runt, bara för att den är så fin), smyckeshand (utan smycken den här gången) och den rosa lampan.


Temugg (present av en mycket speciell person), cd-ställ (som jag dragit hem från Exeter i södra England).


Min underbara klocka och Ankie-brickan.


Min älskade marimekko-skål och min gulliga tekanna med mugg.

Bilder säger mer än tusen ord

Delar av helgen i bilder:

Egenkär hjärttårta (med nonstop istället för gelehjärtan - för djurens skull) och gratulationer. Vänner på besök. Samtal. Godis. Massa godis.







Kantarellplockning i stugan
(inte för att jag plockade några, men i alla fall)






Herr Svamp, som växer på gräsmattan. Från herr svamp blickar man ut över lillön.





Lillön

En parentes: Jag har inte riktigt fått kläm på kameran än, så vissa bilder är väl inte super direkt... men det kommer!

Födelsedagsfirande

TACK ni som kom ihåg min födelsedag igår. I love you. I helgen ska det firas. Närmare bestämt ikväll, på lördag och på söndag. Alla helgens dagar. Ikväll blir det kamera och middag. På lördag blir det tårta. En rosa hjärttårta med rosa eller röda gelehjärtan på. Det symboliserar mig. Och mitt stora hjärta. För det är stort. På söndag blir det "fajmoj" och "fajfaj". Och ännu mer tårta.

Ett hjärta som dock skulle behöva lite omplåstring...

God mat, hypokondri och icke-existerande foton

Igår kväll lagade jag god mat (inspirerad av C). För en gångs skull var jag inte och tränade. Men jag känner mig inte på topp. Trött och hängig. Som vanligt. Det är dock inget fel på mig. Har varit hos doktorn och tagit prover. Bara fina värden. Det måste vara något fel. Jag mår inte bra. Fast det finns dokumenterat att jag mår bra. Jag mår väl bra då. Ok. På tal om maten igår. Jag tillagade lite grönsaker (svamp, paprika, broccoli) och kyckling (går även att göra vegetariskt och använda quornfiléer/bitar, men jag tycker om kyckling så det fick bli med kyckling) tillsammans med grön currypasta (mums!), balsamvinäger och diverse kryddor. In i ugnen ett tag och servera ris (eller vad man nu vill) till. Det blir jättesmarrigt. Matlagningsyogurt, keso eller creme fraiche kan man också ha till, då blir det mindre torrt/starkt. Tänk vad kul om jag hade haft en kamera nu, då hade jag kunnat fota min mat så ni fick se. Jag har emellertid en känsla av att en kamera är på väg (kanske redan ikväll). Håll ut, snart kommer det att bli förändringar här på bloggen!

Tät i nosen

Jag varnar känsliga vänner för lite motbjudande detaljer i detta inlägg. I morse, närmare bestämt 05.45 - om man nu kan kalla det morgon (jag kallar det snarare för natt), vaknade jag och var alldeles tät i min lilla nos. Min nos är lite speciell. Ibland blir jag tät i den ena näsborren och den andra näsborren bara rinner det snor ur. Och snoret som rinner går inte att stoppa. Jag kan inte dra in det och jag kan inte snyta ut det. Helt sant. Det går inte. Och det är ganska obehagligt. Det jag får göra är att trycka in papper i ena näsborren. Till slut slutar det rinna.

Utfyllnadsbilder

Jag vill ha en kamera. Då kunde jag dokumentera delar av mitt liv i bilder. Mycket trevligare. Har fått lite inspiration från grisbloggen. Fniss. Bloggen blir dessutom finare och roligare med bilder. Väldigt bra som utfyllnad också när man inte har något nytt att förtälja. Livet är inte så händelsrikt som jag trodde.