Vad vill jag???

Igår upplevde jag månadens, kanske årets, längsta dag. Jag var nämligen på snabbvisit i Trollhättan. På intervju för ett jobb, som jag känner att jag kanske inte vill ha längre. Och det här är alltså ett jobb som jag har känt att jag vill ha så mycket att det i princip har känts som på liv och död om jag inte skulle ha gått vidare på intervjuerna. Igår var jag alltså på min tredje intervju. Tidigare har jag bara haft telefonintervjuer (ja, jag gick faktiskt vidare på den där engelska telefonintervjun - otroligt, men sant). Och nu känns det som att det kvittar. Jag blev jättebesviken. Det kändes inte alls som jag hade förväntat mig att det skulle kännas. Jag vet inte vad min plötsliga vändning beror på. Kanske att jag var förkyld (som vanligt när jag ska ha viktiga möten som avgör min framtiden), fick mens (hade inget skydd - fick använda toapapper - kände mig fruktansvärt ofräsch), kände mig dåligt bemött, otrygg, längtade hem. Att jag längtade hem är inte särskilt bra. Om jag längtar hem efter en dag borta i SVERIGE, hur mycket kommer jag då inte att längta hem om jag ska flytta till Spanien? Näe, det här är ingen bra idé. Jag är nog inte så målmedveten som jag trodde att jag var. Om man är målmedveten vet man väl vad man vill och jag har som vanligt ingen aning.