Den stora resväskan

Jag har funderat på vilken resväska jag ska packa i. Först bestämde jag mig för den lilla röda. Lätt och smidig. Men insåg när jag provpackade att den rymmer ingenting. Då kom jag att tänka på min pappas lilla svarta. Trodde den skulle vara aningen större. Men icke. Lika liten och pluttig. Så nu får det blir den stora klumpiga. Men då kan jag i alla fall ta med mig allt jag vill och slippa ha ångest för att jag tog med mig den lilla badhandduken istället för den stora. Nu ryms den stora hur bra som helst. Jag får dessutom plats för ytterligare ett par skor. Jeans. Och en stor fet bok. Lite lektyr under parasollet. Jag har nu även möjlighet att shoppa något roligt. På turkmarknaden.

Bloggpaus

På torsdag åker jag till Turklandet. Detta innebär en liten bloggpaus. Istället för att blogga ska jag bränna sönder mig, dränkas i min egen svett, bli uppraggad av svarta mustascher (oönskade uppraggningar är det värsta jag vet) och bli dålig i magen. Nääää.. riktigt så illa får vi hoppas att det inte blir. Jag och M ska på "reinkarnation" och fira att vi fick VG på vår uppsats (Ems, jag ska maila den på studs så att du får läsa och njuta ;)).

Befriad

Nu vet jag att musslan inte kommer att öppna sig. Den förblir sluten. För evigt. Det känns faktiskt befriande. Som belöning har jag fått min energi tillbaka. Min dyrbara energi blev nämligen utnyttjad. Av en mussla. En mussla! Fruktansvärt. Men nu är min energi tillbaka och den är starkare än någonsin. Min alldeles EGNA underbara energi är äntligen min igen. Det känns nästan lika befriande som att bestiga ett berg och blicka ut över utsikten. Man blickar ut över det som man har framför sig. Och jag känner på mig att jag har mycket framför mig...

Lycklig?

Idag känns det inte riktigt bra. Förstår inte varför. Det är ju fredag. Det är jobbtankarna som har kommit tillbaka och de ger mig ångest. Det känns fel för allt är egentligen bra. Varför skulle ett jobb göra mig lyckligare?

1. Jag får användning av den kompetens som jag tillägnat mig under min fyra års långa utbildning.
2. Jag får en inkomst.
3. Jag får förhoppningsvis ett meningsfullt och variationsrikt arbete som jag utvecklas av. Just nu känns det som att jag har stagnerat totalt.

Frågan är om jag blir lyckligare av ovanstående argument när jag känner mig lycklig nu.

Ikväll hade jag bestämt att jag skulle göra en god gärning för en person som inte riktigt är som alla andra. Jag har dock tappat lusten. Men jag har lovat så jag måste. Det känns säkert bra efteråt. Behöver inte vara där hela kvällen. Kan gå hem tidigt. Behöver nämligen SOVA. Ovanligt. Nej.

Nakenhund = sötishund

En sådan här vill jag...

...och en häst, katt, chinchilla, får (fast de låter så förskräckligt), minigris... ja alla söta djur som finns... en riktig liten djurfarm.

Trolla bara bort min allergi, tack! Då skulle jag bli så LYCKLIG.

Hönsgården

En riktig hönsgård med en massa hönor. Ett evigt kacklande (om nu hönor kan kackla, men vi säger det). Två tuppar. Tupp Snäll och tupp Dum. Och en höna som värper ägg. Som tur är slåss inte hönorna om tupparna. Då hade det kunna bli riktigt jobbigt.

Senil tydligen

Nu har jag träffat en kvinna två gånger. Och jag kan inte erinra mig henne över huvudtaget. Hon verkar dock bekant. Det gör hon. Första gången vi träffades trodde hon att jag var en teatertekniker (eller nåt liknande... rätt kul faktiskt.. jag som tekniker.. haha), men andra gången vi träffades (idag) berättade hon att vi har gått i samma klass tydligen. Och till och med haft grupparbete tillsammans. Det finns dock en förklaring till att jag inte kan komma ihåg henne. Kvinnan har nämligen blivit lite sjuk och ser inte likadan ut längre. Hennes röst är väldigt bekant, men jag kan inte komma ihåg vem hon var i den klassen. Jag försöker, men kommer inte på det. Det känns hemskt. Men jag får skylla på att vi endast läste en tio poängskurs tillsammans och det var för två år sedan.

Presentkort

Något rätt måste jag uppenbarligen göra. Fick nyss 50 kr i presentkort. Av en KUND. Tack så hemskt mycket. Den uppskattningen behövde jag verkligen. Tala om motivationsfaktor. Jag blev så glad. Hon tyckte att jag hade varit så vänlig och hjälpsam. Jo.. men det är jag ju :)

Tandkrämsskum

Jag är en sådan där person som kan borsta tänderna i en evighet. Och det är inte för att jag vill vara kliniskt ren i munnen (ja, kanske lite) utan främst för att jag helt enkelt glömmer bort vad jag håller på med. Så jag står där och borstar och borstar och tänker på helt andra saker. Till slut kommer jag på mig själv att jag har tandkrämsskum över hela ansiktet och håller på att kvävas i mitt eget skum. Då är det dags att spotta.

Jag ska träffa Någon på lördag. Igen. Nöjd.

Musslan

Han är som en hård mussla, vars skal i princip är omöjligt att tränga igenom. Men det ska gå. Jag ska igenom. Jag har nämligen sett en del av öppningen. Och jag vill veta vad som döljer sig därinne. Tyvärr slöt den sig ganska snabbt igen. Har dock inte hittat någon spricka. Så frågan är om han vill öppna sig över huvudtaget. Det är väl tryggt och säkert innanför skalet.

Lyckorus

Det händer väldigt mycket just nu. Och jag känner mig på G. Igår fick jag värsta lyckoruset. Lyssnade på samma låt i två timmar och kände mig helt i trans. Hade så trevligt på lunchen igår. Skrattade mig igenom den. Jag älskar allt just nu. Ikväll ska jag vara med underbara U och D. Imorn ska jag på "vuxenpartaj" med 30+ are. På söndag får jag träffa Någon (jag hoppas bara att det inte är därför som jag känner mig som Sveriges gladaste människa). Jobbar min sista vecka nästa vecka. Åker bort om cirkus två veckor (i en hel vecka). Sedan blir jag arbetslös. Det är väl inget att hurra för precis. Men det gäller att se det positiva i arbetslösheten (som en klok vän sa). Jag ska försöka göra en massa kreativa saker. Och träffa så många människor som möjligt (som jag tycker om). Jag ska bara omringa mig med underbara personer som gör mig lycklig!

Bloggoman

Jag har blivit kär i min blogg. Igår längtade jag efter den. Idag kan jag inte låta bli den. Det är väl förmodligen ett substitut för något annat. Sedan finns det absolut ingenting att göra på mitt jobb heller. Jag har tre bloggar. Men jag ska dissa två. Känner att jag inte har tid för alla. Eftersom jag är kär i den här vill jag vårda den med omsorg och ge den min största uppmärksamhet. Dessutom är den ROSA.

Ännu en talande dröm

Nu har jag ytterligare en anledning till att inte flytta till den stora staden. Min dröm talade till mig inatt (igen). Sa att om jag flyttar kommer något hemskt att hända. Det vill jag tro på. För jag vill inte flytta dit. Jag vill flytta till byhålan. Tror jag passar bäst in där. Men vi får väl se. Troligtvis blir jag kvar här. Det blir ju aldrig som man tänkt sig ändå.

Totalt tekniskt inkompetent

Ja, hur ska detta gå. Suck. Tror den här bloggen är alldeles för avancerad för mig. Och på engelska. Hjälp. Jag får nog nöja mig med bäbisbloggen :( Men nu har jag i alla fall lyckats skriva ännu ett inlägg. Det är ju bra. Tog bara en timme innan jag kom på hur man gjorde. Skickligt. Att data ska vara så fruktansvärt obegripligt. Det är så frustrerande.

Mitt första inlägg

Med tanke på att min tekniska kompetens är lika med noll, så börjar jag med en testning...