Mmmmmmmmm...

... kanske det. Kanske.

Mera örhängen

Ännu en helg. Ännu en skörd. Nu har min passion för örhängen gått så långt att jag till och med namnger de små liven. Till höger ser ni ”Blomma i ögla”. Jag älskar den otroligt söta pärlan med blommor på. Dessvärre tror jag inte att den är gjord för att vara en enhet i ett örhänge. Den är väldigt tung. Öronsnibben hänger sig lite när man bär det, därför har det inte fått någon kompanjon än. Jag har nämligen två söta pärlor med blommor på, men funderar på vad jag ska göra med dem. Jag är ingen stor bärare av halsband. Och jag har en stark känsla av att pärlan passar bäst i ett halsband. Och jag vill ha pärlorna för mycket för att vilja ge bort dem till någon annan. Jaja, det tåls att funderas på lite till. Så länge kan jag beundra den söta pärlan i örhänget, som faktiskt är väldigt vackert.

Till vänster ser ni ”Masken”. Döpt efter dess maskliknande utseende. Ser ni inte hur örhänget kråmar sig och har svårt att hänga rakt? Jag föll för Masken. Det hänger snyggt i mina snibbar. Masken är gjorda av tråd (och pärlor såklart). Tråden gör att örhängena inte blir lika stela, som de har en tendens att bli om man använder till exempel en hattpinne (en liten metallpinne med en hatt på – så pärlan inte åker av). Använder man en hattpinne, i alla fall de som jag äger, är det svårt att få de att bli längre än halva "Masken". Och jag gillar att ha långa, dinglande saker i öronen.

Här nedan till vänster har ni ”Blå tårar”. Ett flickaktigt och lite drömmande örhänge, gjord enligt samma teknik som ett tidigare örhänge (triangeln). Om de blåa färgkombinationerna för era tankar till en regnbåge är detta inte så konstigt med tanke på att de minsta pärlorna faktiskt är just regnbågsblåa. Bredvid "Blå tårar" ser ni en namnlös stackare utan kompanjon. I det här fallet beror det på att de små svarta pärlorna inte är tillräckligt små. Det behövs mindre för att örhänget ska bli fulländat. Som det ser ut nu är det alldeles för klumpigt. Pärlorna intar inte en vacker form. Det jag emellertid gillar med örhänget är den svarta droppen längst ner. Den är snygg.

Den skrikande magen

Jag måste ha mat. Min mage skriker efter mat. Om det inte vore för att jag har middagssällskap ikväll så skulle jag ha ätit för längesen. Men nu får jag tålmodigt vänta på att maten ska serveras. Tyst nu magen. Inte skrika. Den säger att den inte enbart är sugen på mat. Den är otroligt sugen på godis också, särskilt sura cola-nappar...

Som grisen i struten

Nästan, men bara halvvägs in.

Så här är det

Jag har märkt att antalet läsare har minskat. Jag vet också att jag inte har varit en lika flitig bloggare som tidigare. Det har dock sina förklaringar. För det första har jag inte tillgång till internet hemma. Förut har jag bloggat på jobbet, men nu jobbar jag knappt något längre, så mina möjligheterna att sitta framför en dator har minskat ganska rejält. För det andra har jag känt att jag öppnat mig för mycket och varit lite för personlig på min blogg, vilket har bidragit till att jag haft lite bloggångest. Att jag vill ändra tema på bloggen grundar sig bland annat i just det. För personligt. Nyligen fick jag dock höra att min vilja att ändra tema på bloggen inte är vidare uppskattad. Att jag kommer att tappa en del läsare. Och det vore näst intill katastrofalt med tanke på att jag knappt har några läsare. Vad är då meningen med att blogga kan man ju fråga sig. Men jag tror ändå att jag får någonting ut av det. Jag får skapa något. Läsare eller inte. Och jag VILL skriva om pärlor och pyssel. Det blir ändå ganska personligt i och med att det är en så stor del av mig. Just nu. Och jag kommer att skriva om annat också. Det lovar jag! Så fort ångesten lagt sig.

Detta har jag skapat i helgen. Ett stjärnörhänge för festligare tillfällen. Det är inte riktigt klart. Det behöver en kompanjon, som jag inte påbörjat tillverkningen av ännu. Behöver nämligen lim så att knutgömman verkligen gömmer knuten och inte lossnar. Vad tycker ni om den svarta pärlan? Jag var lite osäker till en början. Örhänget kanske skulle ha varit finare med en större rund silverpärla, men nu har jag bestämt mig för att ha kvar den svarta pärlan. Den passar in. Den skärmar av och den framhäver stjärnan. Igår roade jag mig även med att sätta upp lite tavlor. Efter mycket slit och MÅNGA hål i väggen blev jag till slut riktigt nöjd. Så här blev resultatet:

Julpyssel

Snart är det jul och jag har redan börjat julpyssla lite smått. Fast främst sitter jag och funderar på vad för slags julpyssel man kan fixa och trixa med i år. Julkort är ju en självklarhet. Jag ska försöka göra riktigt fina i år. Blanda in pärlor och ståltråd i det hela, och glitterpenna kanske. Baka lussebullar och julgodis är en annan självklar julpysselaktivitet. Göra örhängen och halsband att ge bort ytterligare en. Igår påbörjade jag dessutom en ny aktivitet. Jag gjorde stjärnor som man kan klä julgranen med. Kände att jag måste försöka utveckla mina kassa färdigheter i pärlvävnad (stjärnor är definitivt mycket lättare att göra än bollar). Stjärnorna kan man även använda som detaljer i smycken. Jag funderar på att göra ett armband bestående av ihoplänkade stjärnor gjorda av gröna småpärlor.

Helgens skörd

Som jag skrev tidigare skulle jag pyssla i helgen. Det har jag gjort också. Hela lördagsförmiddagen ägnade jag åt att göra en pärlboll. Det var det mest knepiga jag gjort på länge. Jag är ingen mästare med synålen. Det har mitt finger fått känna på ett antal gånger (aj). Efter ett evigt slit och många svordomar lyckades jag i alla fall få ihop denna lilla boll. Vad jag ska ha den till vet jag inte, men jag hade bestämt mig för att göra en och då kunde inga nålar i världen stoppa mig. Lyckades si sådär. Jag tror inte pärlvävnad är något för mig. Ska nog hålla mig till mina örhängen. De lyckas jag med i alla fall! Eller vad sägs om dessa sötisar? Inte riktigt min stil, men söta måste jag ju säga att de blev. Jag funderar på att göra om min blogg lite grann. Ändra inriktning på den. Att bara skriva om pyssel och pärlor (och eventuellt annat). Vad tror ni om det? Försöker komma på något fyndigt namn bara. Vill att den ska heta "Med passion för pärlor", men då härmar jag en bok som heter "Passion för pärlor" och det är inte särskilt fyndigt. Har ni några förslag?
I helgen har jag även upptäckt knutgömmornas underbara värld. Om ni tittar riktigt noga på örhängena här bredvid så ser ni att längst upp under hänget finns en liten silverplopp, som ser ut som en liten pärla. Det är en knutgömma. Den gömmer till exempel knutar eller klämpärlor på ett ytterst smidigt och snyggt sätt.

Shopping

Häromdagen var jag på stan. Som vanligt åt jag lunch med T nr 2. Börjar bli en mycket trevlig rutin, även om vi är lite missnöjda med lunch-utbudet i den här stan. Vi hittade dock ett ställe med riktigt god sparris-risotto. Lagom stor portion också. Mätt och belåten fortsatte jag dagen med att inhandla lite smått och gott till mig själv. Jag läser nämligen en bok just nu som bland annat handlar om att man måste uppskatta sitt eget värde. Sådan uppskattning kan exempelvis vara att ge små välförtjänta presenter till sig själv. Det tyckte jag lät som en väldigt bra idé och bestämde mig för att ta itu med den uppskattningen på studs! :) Som ni kanske minns (i alla fall mina trogna läsare) så fick jag i somras ett presentkort av en kund på Buketten. Det kortet är nu förbrukat och titta vilka söta lökar jag hittade. Det här söta linnet (eller vad man nu ska kalla det) hittade jag på H&M. Det passar ypperligt till min röda kofta, inte sant? Bildkvalitén blev tyvärr inte den bästa. Har ingen bra förklaring till varför. Notera bakgrunden! Mitt "vackra" påslåkan, som jag fick av snällot C när jag besökte henne i Gävle.


Jag köpte även lite pärltillbehör och dylikt, bland annat denna praktiska pärlförvaring som finns att köpa på Clas Ohlson för ynka 19 kr. Jag köpte inte bara saker till mig själv, eftersom det är farsdag idag har pappa också fått sig en välförtjänt present.

Back in town (again)

Efter en rätt så intensiv tid i den stora staden är jag nu hemma igen. För första gången på länge saknade jag inte min hemstad när jag var borta. Jag kände inte för att åka tillbaka. Men nu är jag tillbaka och får gilla läget helt enkelt. Under min kortvisit blev jag tvungen att besöka en av mina favoritaffärer i Sthlm, nämligen Pärlshopen (länk finns här bredvid). Och självklart blev jag tvungen att köpa två stycken dyra pärlor (det är rätt dyrt på shopen), men jag gillade de skarpt. Jag har nämligen varit på jakt efter stora gröna pärlor och nu hittade jag äntligen mitt byte. Så här fint blev resultatet.
Idag var jag på biblo och lånade en bok som heter "Skapa med pärlor". Har än så länge bara hunnit ögna igenom den, men det verkar som att jag kan få en hel del inspiration från den. Jag fick bland annat upp ögonen för ett armband, bestående av "glada pärlor" enligt författaren. Glada pärlor... det låter som jag tänkte jag, och har därför bestämt mig för att göra ett glatt armband av diverse glada pärlor som jag har hemma. Glada pärlor = färgglada pärlor. Kan det bli mer Ankie? :) Jag är så pysselsugen och ska ägna hela helgen åt pyssel. Först måste jag dock städa. Städa är ett nödvändigt ont, men något jag definitivt MÅSTE göra. En fest har jag också inplanerad på lördagen. Med bara goda vänner. Kan det blir trevligare än så?

Övriga bilder från Stockholm (endast ett fåtal får vara med här, eftersom de flesta är tagna på människor som inte vill vara offentliga visningsobjekt).

Fika med J, vars händer inte ser ut som korvar. Födelsedagsmiddagen. Visst får man en fruktansvärt bra bild av hur det såg ut? (-not)

Början på mitt sociala liv igen?

Jag har blivit social igen. Det började med en Halloween-fest i lördags, som jag först inte tänkte gå på, men till slut tvingade jag mig dit. Det blev en kort kväll, men mycket trevlig. Jag önskar så att jag hade haft kameran med mig, men icke. Jag fick tillfälle att prata med gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Och inse att jag faktiskt är en mycket trevlig och omtyckt människa ändå. Jag blev inträngd i ett hörn av ett paket. Ja, ett paket! Festens bästa utklädnad. En riktigt stor julklapp. Mitt sociala liv fortsatte med att jag igår gav mig iväg till Kristianstad på anställningsintervju (vad jag far och flyger). På min väg mötte jag en massa trevliga och öppna människor. En mycket trevlig socialsekreterare från Vetlanda, en gymnasiekille, en projektledare från Afrika och en gullig Kristianstad-brud. Jag har fått tillbaka min positiva människosyn. Och intervjun? Ja, den kändes bra. För första gången sen avslutad utbildning sa min magkänsla någonting positivt. Så nu är det bara att låta den eviga väntan ta vid igen. Suck. Men jag ska tillbringa delar av den väntan i Stockholm hos min barndomsvän L, som fyller år idag. GRATTIS! Idag blir det lunch med L och fika med J och dagen avslutas med födelsedagsmiddag. Det sociala livet fortsätter... :)

Den böjda bananen

Nu är jag trött igen och undrar frenetiskt var sängen är. Sitter istället på en äcklig stol som inte går att korrigera så att man får bättre ryggstöd. Min rygg har intagit formen av en böjd banan och jag väntar bara på att smärtan i korsryggen ska komma smygande. Marit Bergman sjunger dock vackert på radion (mama I remember you now). En liten ljusglimt i morgonmörkret. För mörkt är det verkligen. Och kallt.