Jag vet att jag har sagt att när jag väl får ett jobb ska jag aldrig mer gnälla. Men nu måste jag, för jag orkar inte mer. Jag sitter och hetsäter choklad och chips. Vräker i mig. Och vill köpa hem mer. Fast jag tycker verkligen att jag behöver det just nu. Är så förtvivlad. Jag kämpar åtta timmar om dagen för att vara fröken superduktig på jobbet, som lär sig supersnabbt, som är superglad och trevlig hela tiden. Det verkar fungera, men efter jobbet är man helt död. Idag skulle jag dessutom tvinga mig själv att träna trots att jag inte kände för det överhuvudtaget. Jag gick från jobbet i god tid för att hinna till träningen som började sex. Något som jag verkligen HATAR med den här staden är att det tar sådan jävla tid att ta sig någonstans. Självklart hade det skett en olycka på spåret och tunnelbanan kom aldrig. Fick lov att ta en buss som tog hundra år och sedan byta till en annan buss, för att sedan springa till träningslokalen, byta om snabbt som en silverfisk, springa till salen, för att sedan inse att passet jag ska gå på är ett afro power dance EXTRA superklurig koreografi (jag trodde det var vanlig aerobics). Skyndar mig ut från salen för att åtminstone få behålla lite stolthet innan det hemska passet drar igång på riktigt. Bestämmer mig för att gå på spinning istället. I väntan på att passet ska börja inser jag att jag har tappat min mobil. Får panik. Springer tillbaka till den motbjudande salen för att hitta min mobil liggandes på golvet vid dörren. Pustar ut. Går tillbaka. Börjar pilla på mobilen. Inser till min stora fasa att mobilen har pajat (så försök inte höra av er till mig nu för det går ändå inte). Mitt liv rasar samman. Börjar gråta. Och bestämmer mig för att åka hem och dö, vilket jag nu håller på med.
Monday, September 24, 2007
Fröken duktig har gett upp
Jag vet att jag har sagt att när jag väl får ett jobb ska jag aldrig mer gnälla. Men nu måste jag, för jag orkar inte mer. Jag sitter och hetsäter choklad och chips. Vräker i mig. Och vill köpa hem mer. Fast jag tycker verkligen att jag behöver det just nu. Är så förtvivlad. Jag kämpar åtta timmar om dagen för att vara fröken superduktig på jobbet, som lär sig supersnabbt, som är superglad och trevlig hela tiden. Det verkar fungera, men efter jobbet är man helt död. Idag skulle jag dessutom tvinga mig själv att träna trots att jag inte kände för det överhuvudtaget. Jag gick från jobbet i god tid för att hinna till träningen som började sex. Något som jag verkligen HATAR med den här staden är att det tar sådan jävla tid att ta sig någonstans. Självklart hade det skett en olycka på spåret och tunnelbanan kom aldrig. Fick lov att ta en buss som tog hundra år och sedan byta till en annan buss, för att sedan springa till träningslokalen, byta om snabbt som en silverfisk, springa till salen, för att sedan inse att passet jag ska gå på är ett afro power dance EXTRA superklurig koreografi (jag trodde det var vanlig aerobics). Skyndar mig ut från salen för att åtminstone få behålla lite stolthet innan det hemska passet drar igång på riktigt. Bestämmer mig för att gå på spinning istället. I väntan på att passet ska börja inser jag att jag har tappat min mobil. Får panik. Springer tillbaka till den motbjudande salen för att hitta min mobil liggandes på golvet vid dörren. Pustar ut. Går tillbaka. Börjar pilla på mobilen. Inser till min stora fasa att mobilen har pajat (så försök inte höra av er till mig nu för det går ändå inte). Mitt liv rasar samman. Börjar gråta. Och bestämmer mig för att åka hem och dö, vilket jag nu håller på med.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Nej, usch vilken dag. Den stora staden slår tillbaka. Inte skoj. Det tar nog lite tid att vänja sig... Sedan behöver man ju inte vara bäst hela tiden... jag menar på jobbet, gå och träna exakt när man bestämt... Jag tycker du ska vräka i dig chips det är gott och förhoppningsvis tröstar de verkligen lite också :oD Du hade en riktigt dålig dag, hoppas denna blir bättre! Kram på dig sötnos, tänk på allt du åstakommit!
S: Det var gulligt skrivit av dig! Tack... Kram
Usch låter ju inte kul. Men tänk på att man får faktiskt ha sådana dagar också när man tycker att allt är pest och pina och man bara vill vräka i sig onyttigheter. Se det som en ventilering. Och det är viktigt när man jobbar så att man inte bränner ut sig! Så lätt att göra det när man är ny och känner press att visa sig duktig hela tiden. Men man behöver inte vara miss perfect alla dagar! Och jag håller med din kompis Sara, tänk på vad du har åstadkommit!! Kram
Usch stackare! Har också haft en liten svacka med pluggandet, den här kursen är så intensiv och tråkig.. men det är verkligen bara att bita ihop i vissa fall och se framåt framåt.. Det brukar ju bli bättre.
Kram!
Post a Comment