"... alltihop hade varit ett raffinerat och förslaget sätt att spinna ett förföriskt nät runt henne för att sedan hugga henne där hon var som känsligast och låta henne långsamt tyna bort av mitt förödande gift som gjort henne beroende. Giftet var lögnen jag invaggade henne i, att jag älskade henne, och dosen minskades, kom mer och mer sporadiskt tills hon blev tokig av abstinens".
Ur "Penetrering" av Unni Drougge.
Kan det vara så här illa? Att vi är offer för den stora stygga vargens giftinjektioner? Eller injicerar vi lika mycket gift själva?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment