Guardian angel

Igår fick jag känslan av att jag hade en skyddsängel vid min sida. Att det faktiskt finns någonting däruppe som har koll på mig. Jag är i den stora staden över helgen. Igår var jag ute på ett ställe, som jag trodde var mitt nya favo-plejs, men som definitivt inte motsvarade mina förväntningar på favo-plejs igårkväll. I förtvivlan över hur piss det var på stället bestämde jag mig för att åka hem tidigare än alla andra. Trots att jag är kass på att hitta. Jag missade självklart tunnelbanan som gick 02.17 och fick vänta en halvtimme på nästa tunnelbana. En elak afrikan svor åt mig på engelska. Helt utan anledning. Jag pratade i telefon och han började bara skrika åt mig - "fuck off you fucking Swedish people" typ. Trevligt... -not. Jag lyckades i alla fall ta mig till stället där jag skulle byta till buss. Problemet var bara att när jag väl kom till stället, så hittade jag inte var bussen skulle gå ifrån. Så jag satte mig vid en hållplats i hopp om att rätt buss skulle komma. När jag sitter där i min ensamhet cyklar en kille från mitt gamla jobb förbi (!). Han lägger märke till mig, vänder om och stannar framför mig. Halvt paff. Jag med. Hur ofta träffar man på någon man känner kl tre på natten i en stor stad? Som man dessutom tror bor någon annanstans. Han erbjuder mig direkt skjuts på sin cykel, vilket jag mycket tacksamt tar emot. Fatta vad tur att jag träffade honom! Började nämligen få smått panik. Jag är fortfarande chockad över det oväntade mötet. Hur stor är chansen??? Därför är jag nu helt övertygad om att jag har en liten skyddsängel någonstans. Hon eller han kanske inte är i tjänst jämt, utan spenderar säkert den mesta tiden med att sova sött på ett rosa litet moln. För att sedan så fort det krisar sig vakna upp och sköta sitt jobb galant ;)