Tillfällig isolering

Jag sitter mellan 7.30-16.30 i en drygt 3 x 4 kvadratmeter liten bunker. Ensam. Ibland känns det som ett straff. Fast jag valt det själv. Det är skönt att veta att det bara är tillfälligt. Ibland kan det dock vara trevligt. Till exempel när man får besök av snälla väktare. Eller när resvärdar från vägverket kommer förbi en sväng (och ger en choklad). Eller någon bekant. Det är det absolut bästa. Då myser jag i min bunker. Trevliga kunder gör också tillvaron lite mer behaglig. Och här uppe är många av dem rätt trevliga faktiskt. Igår eftermiddag trodde jag emellertid jag skulle avlida. Jag väntade på det dagliga besöket från väktare snällo, men han kom aldrig. Det blev en mycket lång och ensam eftermiddag. Idag har jag en lunch-träff och förhoppningsvis får jag lunchavlösning också. Det känns bra.