Den tankspridda grubblaren

Jag tänker hela tiden. Det gör väl visserligen alla. Men jag är övertygad om att jag tänker extra mycket. Det maler liksom i huvudet. Och jag analyserar sönder allt. Till slut finns det ingenting kvar att analysera. Idag höll jag på att kvävas i mitt eget tandkrämsskum (igen). Skrämmande. Fast med tanke på allt som händer, har hänt, och inte händer, har jag rätt att tänka mycket.