Pensio-varning?

Sju tecken på att jag är på väg att bli pensionär...

... jag köper förebyggande rynk-krämer och smörjer noggrant på varenda dag. Inbillar mig att jag redan har sett en stor förändring i mitt ansikte och att krämen är livsnödvändig för mitt framtida utseende.

... jag har gått på regelbundna fotvårdsbesök den här hösten. Har inte kunnat gå en promenad på en vecka (första gången idag) för att jag har haft så ont i mina fötter. Inte så kul faktiskt.

... jag har starkt funderat på att köpa gå-stavar.

... jag insåg igår att jag inte tycker om fyrverkerier och smällare. De lever om alldeles för mycket. Jag blir rädd och får ont i öronen.

... jag blir irriterad på fulla människor och tycker att fester är överskattade. Detta insåg jag också igår (för mindre än en vecka sedan hällde jag glatt i mig vin och sprit...).

... jag lagar mat och bakar som värsta farmodern. Bär ett blommigt förkläde och tycker att jag passar fruktansvärt bra i det.

... jag älskar barn och bäbisar, vilket är väldigt häpnadsväckande då jag tidigare aldrig har jag känt någon större förkärlek till de små liven.

Nåväl. Ett nyårslöfte för det nya året ska i alla fall vara att sluta tycka att jag är den mest gamla och åldrande människan på denna jord, och börja leva som den unga människa jag faktiskt är. Jag tillhör faktiskt fortfarande den grupp av befolkningen som räknas som ung. I alla fall i några år till. Detta betyder dock inte att jag ska sluta gå promenader, laga mat, baka och älska barn. För det tänker jag fortsätta med. Det tycker jag är ett tecken på mognad. Och en mogen ungdom kan ju inte vara fel.

Gott nytt år!